Det var runt midnatt mitt på sommaren när jag tog denna bild. Solen hade för länge sedan gått ned bakom horisonten men lyste ändå upp himlen samtidigt som vattnet lugnade ned sig.

Dimman välde in över sjön och var så tät att man knappt kunde se gränsen mellan sjön, horisonten och himlen. Flytbryggan låg stilla för sig själv och var knappt synlig. Detta blev en väldigt minimalistisk och tänkvärd bild.

Siluetten av detta fantastiska träd ger en härlig kontrast till pastellfärgerna i solnedgången.

Denna sena höstkväll tornade molnen upp sig borta vid horisonten och det blåste rejält. Vattnet rann dock sin stilla gång och formen och färgerna gör detta till en dramatisk och stämningsfull bild.